Klockan åtta kom jag hem från Percy's i Weybridge, där jag och en rätt trött Beate hade käkat indiskt och druckit Strongbow, varför har vi inte Strongbow i Sverige? Gott om något, riktigt trevligt. Jag var dock väldigt trött efter denna veckan så jag drog som sagt hem vid åtta-tiden.

Imorgon är det handboll igen, finally, och på tisdag börjar en ny jobbvecka. Den 11:e till 17:e februari ska jag åka till Englands sydkust med den nya familjen och sen rullar det väl på.

Nu checkar jag ut, för det har varit en lång vecka.


Här bodde jag för ett år sedan, intressant?

Eftersom jag jobbar lördagar så kände jag att jag lika gärna kunde avsluta kvällen med att jobba också. Jag sitter nu i Weybridge hos min favoritfamilj som jag flyttade från i tisdags. Lillkillen sprang nedför trapporna när jag kom och ville visa sina leksaker igen, hur sött? Nu har jag vräkt i mig en pizza och var sugen på något annat gott.. När jag kollade i götteskåpet så hittar jag vad? Jo, chips och Skittles - Lotta har lärt känna mig väl på bara tre veckor. Sura Skittles till på köpet, som hon vet är mina favoriter. Fantastiskt är ordet.

Igår blev det inga fish and chips, men det blev käk på Nandos. Nandos är en mex-resturang som serverar goda rätter med sting. Jag och Beate käkade kycklinghamburgare, Beate tog HOT och jag tog den med minst HOT i, och we liiiiked it. Sen blev det en öl på en riktigt brittisk pub som hade..karaoke.. Det finns både fördelar och nackdelar med en karaokepub. Fördel; alla glada, sjungande britter. Nackdel; alla glada, sjungande britter. I vissa lägen skar det i de stackars små öronen rätt rejält. Men allt som allt, assoft kväll - mer sånt.

Varför har mitt besökarantal skjutit i höjden idag? Kan det vara att jag blev länkad av Mrs Vitlök herself? Troligen, jag saknar henne iallafall - och hennes proteinshakeskompis och hon den dära modellen.

Nu; film. Hejdå.


Inte att leka med, nejnej.

Ikväll kommer Beate till Clapham, woho! Vi ska äta fish and chips och dricka öl. Fantastiskt, som jag längtar.

Jag saknar the fantastic four nu, riktigt mycket. Anja är i Uddevalla, Marielle är i Stockholm, Ywe är i Thailand och jag är här, i London. Inte så fantastiskt faktiskt, men man lär väl sig något av det också. Jag och Ywe har dock aldrig varit från varandra såhär länge. Max så har vi varit ifrån varandra i två veckor, det är max. På snart 15 år. Under de 15 åren har vi också haft nästan daglig kontakt, det har vi inte nu. Det känns lite tomt, men som sagt så lär man sig någonting av allt man gör.


Bortse att jag ser lite ut som en hund på denna bilden.

Jag lever. Orkar inte riktigt skriva mer än så. Saknar Weybridge redan, love u guys!


Det finns massa cola i kylen iallafall, så jag är nöjd.

18:43
Med darrande ben gick jag mot Weybridge station, därifrån till Surbiton station där vi blev upphämtade av klubbens ordförande.  Vi kör mot Roehampton där vi ska träna och jag känner hur hjärtat dunkar hårdare och hårdare. "Kommer jag ihåg hur man gör?"

20:00
Träningen börjar. Med knacklig engelska berättar vår tyske(?) coach att vi ska spela fotboll som uppvärmning. .... Alla som känner mig vet att jag verkligen inte kan spela fotboll, men som tur var liknade resten av laget Kropps f-90 och var alltså lika dåliga som mig.

Efter fotbollen var det dags för handboll. På med klistret, som förövrigt luktar som godis i mina näsborrar, och nu kööör vi. Efter lite skottövningar, passningar och diverse andra grejer är klockan redan...

22:00
... och träningen är slut. Jag var inte sämst, jag var faktiskt inte så himla dålig som jag trodde jag skulle vara efter fyra års uppehåll. Det var jävligt kul, tjejerna var riktigt schyssta och jag är så glad att Beate drog med mig. Den 6:e februari är det match och då ska jag spela. Fantastiskt.


Klisterhänder. Yummie.

Om en timma sticker jag till stationen och ifrån den ska jag åka till min första handbollsträning på cirka fyra år. Hur spännande?! Just nu håller jag dock på att kräkas av pizzan jag slängde i mig på ungefär tre minuter, men det blir nog bra..

Det ska bli lite tråkigt att flytta härifrån imorgon, men samtidigt så kommer det bli en jätterolig upplevelse att flytta närmare London, till en lite större förort. Jag är ganska väldigt taggad faktiskt!  Idag gick jag till Weybridge och köpte en liten tack&hejdå-present till mina snälla "föräldrar" som jag ska flytta ifrån nu. Det blev klassikern, vin och blommor + en liten lapp. 

Vi hörs ikväll efter träningen, eller imorgon när jag har flyttat. Jag vet att vissa av er vill ha en handbollsuppdatering, and you will get it - be sure!

JAG FICK JOBBET!!!!!!!!!!!!!!! Fattar ni? Jag ska bo sex minuter från Waterloo-station, hur bra? Jag kommer sakna Weybridge jättemycket, både familjen jag bor hos nu och Beate och Lina. Det är inte alltför långt bort heller, så det är bra. Men detta kommer bli hur bra som helst, jag vet det.

Idag är det fredag och på fredagar har man trevligt! Förutom förra fredagen då, när jag låg i feber och trodde att jordens undergång var nära. Men nu är vi på topp igen! Vin, ny klänning, trevliga vänner och dans = Fan'te fel.
Glad fredag på er!

Halv elva imorse stod jag redo och väntade på Beate vid Sainsbury och därifrån gick vi till grannstaden Walton. I Walton köpte jag en klänning, en skjorta, ett läppstift, en hårspray och två vinflaskor för det överkomliga priset 360 kronor. Helt okej anser jag. Ikväll ska vi förfesta lite här först och sen beger vi oss till Noir för att dansa, dansa.

Anja frågade:
Åh, jag missade frågestunden... Jag saknar dig!!! Saknar du mig???

Frida svarar:
Alltid!!!!!!!!!!!

Maria frågade:
Hahah den bilden är så jäädra värd!! Vad innebär det nya aupair jobbet Frida?

Frida svarar:
Jobbet innebär en flytt, två barn på fyra och sju år och lite annan förändring i vardagen. Imorgon blir det helt klart om jag får jobbet, vi håller tummarna.

På lördag, precis. Då får jag reda på om jag får jobbet som jag var på intervju för idag. Ett aupairjobb i Clapham, det hade vart sjukt bra att få det. Det är bara att vänta och se..

Har ni några frågor till mig kanske? Ställ dom då.........


17 september, 2005

Imorgon ska jag åka till Clapham och gå på intervju - är phett nervös!

Idag har jag och lillkillen vart hos Lina och hennes aupair-barn och lekt och gjort pannkakor. Mysigt var det. Har inte så mycket mer att skriva idag.

Jag lägger upp en bild istället på hur det brukar se ut när jag och Anja pratar.

Beate var nyss och efter lite övertalning, men mest vilja, så ska jag följa med henne nästa vecka och träna. Vanlig träning tänker ni. Men tro inte att ni vet någonting! Jag pratar nämligen om.. HANDBOLL. Skräll? Ja. Jag börjar träna handboll igen efter typ..fyra års uppehåll.. Tehe, har dock inga krav på mig då vi är i England. Handbollens..icke-land.  Ska dock bli hur skoj som helst. No doubt.

Kommer jag ihåg allt? Kan jag alla regler? Kommer jag vara sämst av alla?
Man vet inte, men det kommer svar på dessa frågor också.

Först och främst vill jag tacka Stefanie för vitlöstipset! Vet att det är din kära mosters tips egentligen, men jag känner tyvärr inte henne så jag tackar dig.

Att stoppa in en vitlök i örat gör man ju inte varje dag, särskilt inte när man brukar kunna tryckutjämna för att få bort lock. Hur som, jag gjorde det. Efter många minuters väntan tog jag ur vitlöken och.. Mja, effekten var okej. Inte fantstisk men okej. MEN - då gjorde jag det igen, tryckutjämnade alltså och hela locket som hade svirat sig fast i mina öron i flera dagar bara åkte iväg likt en raket som är påväg ut i rymden, poooff! FANTASTISKT. Mer vitlök åt folket.




Där bakom polisongerna, tack mamma och pappa för dom..., kan ni skymta den!
Vilken klyfta, mmm.

Jag kan äntligen äta igen, efter stora problem during the last couple of days. Därav bestämde jag mig för att äta chips efter jag hade ätit en skål med lins- och baconsoppa. Bra val va? Jag har dock ett problem. Lock för båda öronen. Vet ju att vissa löser sina lock med vitlök men har någon något annat tips?


På torsdag ska jag göra en spännande sak, jag ska på intervju..

Okej, trots att statistiken dalar likt min hälsa ska jag ändå fortsätta skriva. Jag tror inte att UAtillUSA gav upp, inte ens i de svåraste stunderna.

Jag har "a thing" för tofflor. Inte vilka tofflor som helst. Nej, nej. Det måste vara IT-tofflan. Varje gång jag har vart utomlands de tre senaste gångerna, UK räknas inte, har jag köpt mig ett par fina tofflor. Partytofflor gillar jag att kalla dom och jag ska köpa ett par varje gång jag åker till ett land. Bra grej va? Hur många samlar på tofflor? Ingen jag känner iallafall. Jag har ett par från Hersonissos på Kreta, ett par från Benidorm i Spanien och ett par från Ayia Napa. Favoriterna är väl egentligen de förstnämnda, då de känns lite speciella - men vad gjorde jag när jag packade till UK?

Tog med Benidormtofflorna. Och insåg inte att den hårda sulan hörs JÄTTEMYCKET. De andra två har en mjuk sula men jag väljer ändå den med hård sula och jobbar som aupair?! Hur klantigt? Barnet har inte hört mig än, men jag misstänker att detta misstag kommer fälla mig hårt en vacker dag.

Skönheterna
Nummer 1: Hersonissos.

Nummer två: Ayia Napa, de gröna blev det efter mycket om och men.

Och till slut, nummer tre, min mors favoriter - kan ha varit anledningen till att jag tog just dom: Benidorm


Vilka gillar ni bäst?
Nu har ni sett den heliga samlingen. Godnatt.

Sverige slog Slovakien med förkrossande 38-22, go Sweden!

Annars då? Jag mår fortfarande sådär, pratar som att jag har satt en gummiboll i halsen och frossan jag har är outhärdlig. Men på det stora hela, helt okej.

Checkar ut för idag, mitt nästa mål är att ta mig från soffan till köket och fixa mig en skål soppa. Klarar jag det? Ingen aning.





Saknar denna donnan, verkar som hon har det fantastiskt i Thailand - bilderna ljuger knappast.
Här är vi, Trysil v.3 2009.

Ikväll skulle jag gått ut med resten av Weybridge-gänget, men eftersom min kropp TOTALVÄGRAR så blir det inte så. Fruktansvärt tråkigt, då jag hade sett fram emot att dansa tills fötterna blödde och så vidare. Istället blir det en fredagskväll med mig själv och datorn uppe på mitt rum. Fantastiskt, not. Jaja, nog med klagomålen.

Förresten, är det någon som har sett "Lilla spöket Laban - Bullar och Bång"? Jag har sett den cirka.. massa gånger nu, hur söt som helst.

Dress Code = Smart and fasionable
No Trainers
No Sportswear
No Polo Shirts
No T-Shirts
No Tattoos on display
No chunky jewllery
Mixed groups only
No intoxicated people

Detta är reglerna för nattklubben här i Weybridge, inte precis som i Uddevalla.. Det ser ut att bli nyårsoutfit varje gång...

Efter gårdagens arbetstimmar begav jag mig till puben Percys där jag skulle träffa "gänget" som mina nya svenska vänner hänger med. Alla var väldigt trevliga och när vi var färdiga på puben var jag liiiite hungrig. Vart kan man äta, frågade jag? Dominos blev svaret. Tisdag var det och på tisdagar får man en extra pizza om man köper en. Fantastisk deal.

Medan Lina cyklade åt sitt håll höll jag och Beate varandra sällskap åt andra hållet och då händer det. Något smyger bakom oss! Kan det vara en cykel? Nej. Kan det vara en människa Nej.
"Det är en bil, Beate. Det är en polisbil."
"Vi går Frida, vi fortsätter bara gå."
"Excuse me", ropar någon åt oss.
"Yes", svarar vi lite försiktigt då vi inte riktigt fattar vad det är frågan om och får gå tillbaka till polismannen.
"Hi, how are you? Where have you been? Where do you live?". Frågorna bara haglade fram som hos en orolig förälder. När han har frågat klart och fått klart för sig att vi varken var för onyktra eller liknande ville han bara säga en sak: "Call us if you need help."

Nej men.. Hörde jag rätt? Har ni saknat mig. Det förstår jag.

Idag har jag varit ute på en runda med den lille! Vårat mål var parken vid Tesco. Vi gick och gick och tillslut trodde jag att vi hade gått fel. Jag vänder på klacken, ringer hans mamma, som missar samtalet, och frågar honom; "Har vi gått fel?!". Han svarade naturligtvis inte, men det var skönt att fråga. När Lotta ringer tillbaka får jag reda på att vi var på rätt väg. Vid detta laget hade det börjat mörkna så vi fortsatte promenaden hem och slutsatsen blev: Det får bli parken en annan dag.

Väl hemma äter jag en ljuvlig portion med spagetthi och köttfärsås och efter det går jag och möter en annan au-pair som bor här i närheten. Jag har alltså en vän. Vi kollade på Titanic och snyftade lite.

Ett otroligt meningslöst inlägg, men nu vet min mor och far att jag lever. HEJ MAMMA OCH PAPPA. Förresten ligger det en obetald Teliaräkning någonstans hemma.. Den ska vara betald den 30:nde och det är lite svårt att betala den härifrån....... Hehe. Puss på er.

Jag vet inte vart jag ska börja. Jo, jag börjar med att jag har sovit 30 minuter inatt. Och då sov jag i en lägenhet i Highgate som ligger någonstans i zon 3.

Det hela började bra med ett glas vin och bra musik här i Weybridge. Jag mötte sedan upp Malin på Kings Cross och därefter åkte vi till Camden där vi tog en öl och ett glas vin på "The Elephants Head", mycket trevligt ställe! Malin uppfann; Ja, han är ju snygg. I brittiska mått mätt.

När vi sedan kände oss lite danssugna så åkte vi in till Leicester Square och där hittade vi en klubb som heter Verve. Det kostade 5 pund att komma in, vilket är typ 60 spänn och 2 pund att hänga in jackan, och det är typ 30 kronor. 90 spänn mitt i London. Nice tänkte vi och började dansa. Vi dansade tills fötterna blödde, iallafall Malins då hon hade klackar made from hell. Malin önskade Lady Gaga och nog blev det Gaga alltid, yeah.

Sedan käkade vi mat mitt i natten på ett litet baguetteställe där vi fick meny och bord och allt, haha. Så fin nattamat har jag ALDRIG käkat. Sedan möter vi upp Elin och minus några detaljer så hamnar vi i Highgate. Jag och Malin somnar i tjugo minuter och bestämmer oss sedan för att ta tunnelbanan tillbaka till Kings Cross för att efter det åka hem.

När jag väl sitter på tåget mot Weybridge, efter att ha bytt tunnelbana i Picadilly och sedan åkt till Waterloo där tåget gick från, så kommer det in tre passagerare till på tåget. Två av dom tre har med sig; EN MCDONALDS'-PÅSE. INTE OKEJ. Trött som ett ägg var jag och hungrig också, så att åka förbi ett Starbucks och ha med sig två påsar Donken i vagnen var inte på sin plats. När jag kliver av på Weybridge, nöjd över att vara hemma, går jag till biljettkontrollen och vad visar sig då? ATT JAG HAR KÖPT FEL BILJETT. Jag får böta. Egentligen 20 pund men med glansiga hundögon och svensk accent kunde den stackars kontrollanten inte göra annat än att sänka till 8 pund istället. Jag får fram ett "Thank you so much", och sväljer gråten lite. Svärandes går jag tiominuterspromenaden från stationen och hem. Hur kunde jag köpa fel? Hur kan dom låta stackars utlänningar köpa fel biljett, åka hela sträckan och sen låta dom böta? Vem i hela världen ska trösta mig nu?

När jag kliver innanför dörrarna till huset får Lotta höra hela historian från början till slut och jag äter mjölk med flingor. Jag går upp, lägger mig och däckar från klockan halv elva till fyrasnåret. Nu ska jag passa barn och äta popcorn. Jag mår bra.

Vad gör ni mina kära läsare?

Som många vet så hade en viss tidningen en huvudrubrik igår som löd såhär:


Trodde ni att det hade något att göra med saker som kan detonera och så vidare? Självklart INTE! Det handlar ju bara om att världens bästa Uddevallatjejer ska in och göra stan, ingen går säker då.

Skämt åsido, vi tar det lugnt..... HAHA.

Idag bakade Lotta scones och gjorde thé till oss när den lille sov. Det är tydligen ingen vetenskap att göra scones, men himla smaskigt var det - självklart med fruktansvärt massa sylt och ost på, dreggel.


Jag tycker att ni var för dåliga, både på att ge mig Londontips och att säga snygga britter. Har ni inte vart i London kanske? Säg det då. Och okej, jag förstår er faktiskt på det där med snygga britter. Det finns inte så många. Men har verkligen INGEN av er några rädslor över vanliga hushållsgrejer eller liknande? Come on...som vi säger här..

När man flyttar hemifrån så kan man ju ändå det mesta. Man kan dammsuga, man kan diska, man kan göra allt som behövs. Men.. Jag har ett problem, och jag skäms lite över detta. Jag vet inte vilka kläder som kan gå tillsammans i tvättmaskinen! Detta har inte att göra med att jag kan vara lat ibland, detta har att göra med rädslan över att färga andra kläder.  Jag har inga problem att hänga kläder, diska, dammsuga.. JAG GÖR VAD SOM HELST, bara jag slipper lägga in kläderna i tvättmaskinen. Någon som känner likadant? Är det någon av er som har en rädsla för någonting man egentligen måste kunna, men ni inte kan det? Snälla, lätta nu era hjärtan och berätta detta.

Nu fick jag dessert. In på mitt rum. bortskämdaupair.com? Tack Lotta!


Fram till i söndags höll jag förra årets nyårslöfte. Ingen cola på ett år, bra jobbat av mig! Vissa gånger har varit jobbigare än andra, men nu får jag återigen dricka denna ljuvliga dryck!

Alltså, jag älskar detta landet MEN; VARFÖR SKA NI ENVISAS MED ATT KÖRA PÅ FEL SIDA? Finns ingen som helst vettig förklaring till det. Varför hålla kvar i 60-talet typ? Idag gick jag in till Weybridge och köpte tall peppermint mocha på Starbucks, som för övrigt är a little piece of heaven! Love it. När jag skulle gå hem igen gick jag förbi stationen och i stundens hetta tittar jag bara åt ett håll; det rätta! Men eftersom jag är här är det såklart fel håll jag tittar åt och när jag går ut i vägen ser jag att någonting blått är påväg mot mig.... Jag tittar på bilen, dom i bilen tittar på mig och ser ut att tänka; UTLÄNNING!!!!!! Jag skäms, rodnar, springer över vägen och drar en svordomsramsa på svenska. Idioti att köra på fel sida vägen. Sen det här med adaptern. Varför har ni inte likadana uttag som resten av Europa? Man har väl inte adapter med sig när man åker till Grekland eller Italien? Eller?

Hur som helst. Nu har jag en liten lek vi ska köra. Jag börjar säga en snygg engelsman och sen ska ni fortsätta. Jag och Maria pratade om detta och vi kom fram till att det inte fanns så många. Så, nu börjar jag: JUDE LAW.

Fortsätt då, fortsätt!

Jag ska berätta en stor nyhet nu, jag är så stolt så jag nästan fäller en tår. JAG HAR BYTT BLÖJA. Jag skämtar inte! Och det gick bra! Det var ingen vanlig himla kissblöja, nej nej nej! En blöja med bajs i! Förstår ni?! Jag kommer bli en fantastisk mamma! Jag ÄR en fantastisk människa. *High five med mig själv.* Sen badade jag honom och det gick också bra! *High ten med mig själv.*

Till min mamma som jobbar på dagis; HUR STOLT ÄR DU INTE NU? Jag slår vad om att även du fäller en tår just nu, när du läser detta!

Igår när lillen skulle äta så tog mamman fram en barnmatsportion med riktig mat som man kan köpa i affären, typ på Tesco som är som Maxi. Jag tittade på den och så stod det Annabel Karmel med stora bokstäver. Jag bara: Hm... Varför känner jag igen ett engelskt namn som står på barnmat? Jo. 2008 praktiserade jag på Dorling Kindersley, ett av de största bokförlagen i London. På min praktik var jag med på en fotografering för en bok. Gissa vem som hade skrivit boken? Annabel Karmel. Vad gjorde Frida under fotograferingen? Strök Annabels förkläde. Så det kanske inte var så konstigt att jag kände igen just det namnet..

På fredag ska jag in till London och nu behöver jag tips! Jag har varit där förr men är det någon av er som råkar läsa här som har fantastiska Londontips så får ni jättegärna lämna en liten kommentar. Nu ska jag borsta gaddarna och sedan köpa ett nytt simkort!

Ingen snö, god mat, gå till puben, ta hand om världens gladaste unge, träffade en tjej på planet som jag ska gå ut tillsammans med på fredag, lalalalalala - life is wonderful. Som sagt, på fredag, då jag också är ledig, är det planerad utgång med Ida från Falkenberg, tjejen jag träffade på planet och Malin från Uddevalla. Jag hoppas sysslingen följer med ut också och att vi kanske kan sneaka in oss på hennes soffa alternativt golv på natten mellan fredag och lördag, eftersom tågen går rätt sällan efter tolv - och längre än så vill vi ju vara ute...  På lördag ska jag jobba kväll så lillens föräldrar får en välförtjänt night off och mycket mer än så har jag inte planerat.

I England är det ingen snö och mildare luft
Ni i Sverige har det tufft
Här går vi på puben och har det bra
Tack för för ikväll men nu måste jag dra

Jag är framme! Har ätit god pasta och druckit gott vin och nu är jag verkligen redo att lägga mig och sova. Rätt nice med egen våning med stort rum och badrum. Sorry flickor, jag längtar inte hem än.

Balen 2009

Bloggar är så fruktansvärt överskattat, men jag gör ett försök.

Jag heter Frida, bor i Uddevalla och imorgon 18.55 åker jag ifrån Landvetter på en one way ticket till London för att vara au pair i ett halvår. Har ingen aning om vart jag hamnar men jag börjar i Weybridge hos en svensk familj. Ja, om detta vill sig väl fortsätter jag väl skriva. Steffi sa till mig att jag skulle börja blogga en gång, hoppas jag inte får så jobbiga läsare som hon, hööhöö. 

Namnet är, som vissa fattar, stulet från den fantastiska Linnea Lindroth (uatillusa.blogg.se) Tack för namnet!


Jag kommer sakna svenska chips.