Dress Code = Smart and fasionable
No Trainers
No Sportswear
No Polo Shirts
No T-Shirts
No Tattoos on display
No chunky jewllery
Mixed groups only
No intoxicated people

Detta är reglerna för nattklubben här i Weybridge, inte precis som i Uddevalla.. Det ser ut att bli nyårsoutfit varje gång...

Efter gårdagens arbetstimmar begav jag mig till puben Percys där jag skulle träffa "gänget" som mina nya svenska vänner hänger med. Alla var väldigt trevliga och när vi var färdiga på puben var jag liiiite hungrig. Vart kan man äta, frågade jag? Dominos blev svaret. Tisdag var det och på tisdagar får man en extra pizza om man köper en. Fantastisk deal.

Medan Lina cyklade åt sitt håll höll jag och Beate varandra sällskap åt andra hållet och då händer det. Något smyger bakom oss! Kan det vara en cykel? Nej. Kan det vara en människa Nej.
"Det är en bil, Beate. Det är en polisbil."
"Vi går Frida, vi fortsätter bara gå."
"Excuse me", ropar någon åt oss.
"Yes", svarar vi lite försiktigt då vi inte riktigt fattar vad det är frågan om och får gå tillbaka till polismannen.
"Hi, how are you? Where have you been? Where do you live?". Frågorna bara haglade fram som hos en orolig förälder. När han har frågat klart och fått klart för sig att vi varken var för onyktra eller liknande ville han bara säga en sak: "Call us if you need help."

Nej men.. Hörde jag rätt? Har ni saknat mig. Det förstår jag.

Idag har jag varit ute på en runda med den lille! Vårat mål var parken vid Tesco. Vi gick och gick och tillslut trodde jag att vi hade gått fel. Jag vänder på klacken, ringer hans mamma, som missar samtalet, och frågar honom; "Har vi gått fel?!". Han svarade naturligtvis inte, men det var skönt att fråga. När Lotta ringer tillbaka får jag reda på att vi var på rätt väg. Vid detta laget hade det börjat mörkna så vi fortsatte promenaden hem och slutsatsen blev: Det får bli parken en annan dag.

Väl hemma äter jag en ljuvlig portion med spagetthi och köttfärsås och efter det går jag och möter en annan au-pair som bor här i närheten. Jag har alltså en vän. Vi kollade på Titanic och snyftade lite.

Ett otroligt meningslöst inlägg, men nu vet min mor och far att jag lever. HEJ MAMMA OCH PAPPA. Förresten ligger det en obetald Teliaräkning någonstans hemma.. Den ska vara betald den 30:nde och det är lite svårt att betala den härifrån....... Hehe. Puss på er.

Jag vet inte vart jag ska börja. Jo, jag börjar med att jag har sovit 30 minuter inatt. Och då sov jag i en lägenhet i Highgate som ligger någonstans i zon 3.

Det hela började bra med ett glas vin och bra musik här i Weybridge. Jag mötte sedan upp Malin på Kings Cross och därefter åkte vi till Camden där vi tog en öl och ett glas vin på "The Elephants Head", mycket trevligt ställe! Malin uppfann; Ja, han är ju snygg. I brittiska mått mätt.

När vi sedan kände oss lite danssugna så åkte vi in till Leicester Square och där hittade vi en klubb som heter Verve. Det kostade 5 pund att komma in, vilket är typ 60 spänn och 2 pund att hänga in jackan, och det är typ 30 kronor. 90 spänn mitt i London. Nice tänkte vi och började dansa. Vi dansade tills fötterna blödde, iallafall Malins då hon hade klackar made from hell. Malin önskade Lady Gaga och nog blev det Gaga alltid, yeah.

Sedan käkade vi mat mitt i natten på ett litet baguetteställe där vi fick meny och bord och allt, haha. Så fin nattamat har jag ALDRIG käkat. Sedan möter vi upp Elin och minus några detaljer så hamnar vi i Highgate. Jag och Malin somnar i tjugo minuter och bestämmer oss sedan för att ta tunnelbanan tillbaka till Kings Cross för att efter det åka hem.

När jag väl sitter på tåget mot Weybridge, efter att ha bytt tunnelbana i Picadilly och sedan åkt till Waterloo där tåget gick från, så kommer det in tre passagerare till på tåget. Två av dom tre har med sig; EN MCDONALDS'-PÅSE. INTE OKEJ. Trött som ett ägg var jag och hungrig också, så att åka förbi ett Starbucks och ha med sig två påsar Donken i vagnen var inte på sin plats. När jag kliver av på Weybridge, nöjd över att vara hemma, går jag till biljettkontrollen och vad visar sig då? ATT JAG HAR KÖPT FEL BILJETT. Jag får böta. Egentligen 20 pund men med glansiga hundögon och svensk accent kunde den stackars kontrollanten inte göra annat än att sänka till 8 pund istället. Jag får fram ett "Thank you so much", och sväljer gråten lite. Svärandes går jag tiominuterspromenaden från stationen och hem. Hur kunde jag köpa fel? Hur kan dom låta stackars utlänningar köpa fel biljett, åka hela sträckan och sen låta dom böta? Vem i hela världen ska trösta mig nu?

När jag kliver innanför dörrarna till huset får Lotta höra hela historian från början till slut och jag äter mjölk med flingor. Jag går upp, lägger mig och däckar från klockan halv elva till fyrasnåret. Nu ska jag passa barn och äta popcorn. Jag mår bra.

Vad gör ni mina kära läsare?

Som många vet så hade en viss tidningen en huvudrubrik igår som löd såhär:


Trodde ni att det hade något att göra med saker som kan detonera och så vidare? Självklart INTE! Det handlar ju bara om att världens bästa Uddevallatjejer ska in och göra stan, ingen går säker då.

Skämt åsido, vi tar det lugnt..... HAHA.

Idag bakade Lotta scones och gjorde thé till oss när den lille sov. Det är tydligen ingen vetenskap att göra scones, men himla smaskigt var det - självklart med fruktansvärt massa sylt och ost på, dreggel.


Jag tycker att ni var för dåliga, både på att ge mig Londontips och att säga snygga britter. Har ni inte vart i London kanske? Säg det då. Och okej, jag förstår er faktiskt på det där med snygga britter. Det finns inte så många. Men har verkligen INGEN av er några rädslor över vanliga hushållsgrejer eller liknande? Come on...som vi säger här..

När man flyttar hemifrån så kan man ju ändå det mesta. Man kan dammsuga, man kan diska, man kan göra allt som behövs. Men.. Jag har ett problem, och jag skäms lite över detta. Jag vet inte vilka kläder som kan gå tillsammans i tvättmaskinen! Detta har inte att göra med att jag kan vara lat ibland, detta har att göra med rädslan över att färga andra kläder.  Jag har inga problem att hänga kläder, diska, dammsuga.. JAG GÖR VAD SOM HELST, bara jag slipper lägga in kläderna i tvättmaskinen. Någon som känner likadant? Är det någon av er som har en rädsla för någonting man egentligen måste kunna, men ni inte kan det? Snälla, lätta nu era hjärtan och berätta detta.

Nu fick jag dessert. In på mitt rum. bortskämdaupair.com? Tack Lotta!


Fram till i söndags höll jag förra årets nyårslöfte. Ingen cola på ett år, bra jobbat av mig! Vissa gånger har varit jobbigare än andra, men nu får jag återigen dricka denna ljuvliga dryck!

Alltså, jag älskar detta landet MEN; VARFÖR SKA NI ENVISAS MED ATT KÖRA PÅ FEL SIDA? Finns ingen som helst vettig förklaring till det. Varför hålla kvar i 60-talet typ? Idag gick jag in till Weybridge och köpte tall peppermint mocha på Starbucks, som för övrigt är a little piece of heaven! Love it. När jag skulle gå hem igen gick jag förbi stationen och i stundens hetta tittar jag bara åt ett håll; det rätta! Men eftersom jag är här är det såklart fel håll jag tittar åt och när jag går ut i vägen ser jag att någonting blått är påväg mot mig.... Jag tittar på bilen, dom i bilen tittar på mig och ser ut att tänka; UTLÄNNING!!!!!! Jag skäms, rodnar, springer över vägen och drar en svordomsramsa på svenska. Idioti att köra på fel sida vägen. Sen det här med adaptern. Varför har ni inte likadana uttag som resten av Europa? Man har väl inte adapter med sig när man åker till Grekland eller Italien? Eller?

Hur som helst. Nu har jag en liten lek vi ska köra. Jag börjar säga en snygg engelsman och sen ska ni fortsätta. Jag och Maria pratade om detta och vi kom fram till att det inte fanns så många. Så, nu börjar jag: JUDE LAW.

Fortsätt då, fortsätt!

Jag ska berätta en stor nyhet nu, jag är så stolt så jag nästan fäller en tår. JAG HAR BYTT BLÖJA. Jag skämtar inte! Och det gick bra! Det var ingen vanlig himla kissblöja, nej nej nej! En blöja med bajs i! Förstår ni?! Jag kommer bli en fantastisk mamma! Jag ÄR en fantastisk människa. *High five med mig själv.* Sen badade jag honom och det gick också bra! *High ten med mig själv.*

Till min mamma som jobbar på dagis; HUR STOLT ÄR DU INTE NU? Jag slår vad om att även du fäller en tår just nu, när du läser detta!

Igår när lillen skulle äta så tog mamman fram en barnmatsportion med riktig mat som man kan köpa i affären, typ på Tesco som är som Maxi. Jag tittade på den och så stod det Annabel Karmel med stora bokstäver. Jag bara: Hm... Varför känner jag igen ett engelskt namn som står på barnmat? Jo. 2008 praktiserade jag på Dorling Kindersley, ett av de största bokförlagen i London. På min praktik var jag med på en fotografering för en bok. Gissa vem som hade skrivit boken? Annabel Karmel. Vad gjorde Frida under fotograferingen? Strök Annabels förkläde. Så det kanske inte var så konstigt att jag kände igen just det namnet..

På fredag ska jag in till London och nu behöver jag tips! Jag har varit där förr men är det någon av er som råkar läsa här som har fantastiska Londontips så får ni jättegärna lämna en liten kommentar. Nu ska jag borsta gaddarna och sedan köpa ett nytt simkort!

Ingen snö, god mat, gå till puben, ta hand om världens gladaste unge, träffade en tjej på planet som jag ska gå ut tillsammans med på fredag, lalalalalala - life is wonderful. Som sagt, på fredag, då jag också är ledig, är det planerad utgång med Ida från Falkenberg, tjejen jag träffade på planet och Malin från Uddevalla. Jag hoppas sysslingen följer med ut också och att vi kanske kan sneaka in oss på hennes soffa alternativt golv på natten mellan fredag och lördag, eftersom tågen går rätt sällan efter tolv - och längre än så vill vi ju vara ute...  På lördag ska jag jobba kväll så lillens föräldrar får en välförtjänt night off och mycket mer än så har jag inte planerat.

I England är det ingen snö och mildare luft
Ni i Sverige har det tufft
Här går vi på puben och har det bra
Tack för för ikväll men nu måste jag dra

Jag är framme! Har ätit god pasta och druckit gott vin och nu är jag verkligen redo att lägga mig och sova. Rätt nice med egen våning med stort rum och badrum. Sorry flickor, jag längtar inte hem än.

Balen 2009

Bloggar är så fruktansvärt överskattat, men jag gör ett försök.

Jag heter Frida, bor i Uddevalla och imorgon 18.55 åker jag ifrån Landvetter på en one way ticket till London för att vara au pair i ett halvår. Har ingen aning om vart jag hamnar men jag börjar i Weybridge hos en svensk familj. Ja, om detta vill sig väl fortsätter jag väl skriva. Steffi sa till mig att jag skulle börja blogga en gång, hoppas jag inte får så jobbiga läsare som hon, hööhöö. 

Namnet är, som vissa fattar, stulet från den fantastiska Linnea Lindroth (uatillusa.blogg.se) Tack för namnet!


Jag kommer sakna svenska chips.