Jag ska nu berätta en sak som hände mig på bussen för några veckor sedan. Jag hade bara massa småmynt och ORKADE verkligen inte betala med dom, så jag tog fram min tiopunds-sedel. ”Oh, you are a rich girl”, sa chauffören och skrattade. ”?” svarade jag. Så ger han mig en lapp där följande står:

Date: 31 01 11
Time: 19:10
Fare Due: 2,20
This for authorises you to travel on the bus on which it was issued. Payment of any fare due must be made within five days of issue.
See the other side of this notice for ways to pay.

Han ger mig alltså en ”böteslapp” för att han inte ORKAR växla min tia. För fem sekunder tror jag att han driver med mig, men när jag inser att han inte gör det traskar jag och sätter mig och känner på mina 2,2 pund i mynt som fortfarande ligger i fickan och skramlar. ”Ska jag gå fram till honom och ge dom och riva lappen i bitar framför näsan på honom?” NEJ. Absolut inte. Jag tänker inte ge honom mynt bara för att han inte ORKAR växla en tia.

Fem dagar senare skulle alltså 2,2 pund från Fridas ficka infunnit sig på valfri station hos någon gosig ticket lady. Vi kan låtsas att jag betalade. Låtsas. För på riktigt, om han inte orkar ge mig växel så orkar jag faktiskt inte heller traska och betala på annat ställe. Tooooo bad for you, guys.