Okej. Dagen börjar bra med en PW på fyrtio minuter följt av grötfrukost och städning. Min unge har lov så hon har haft en kompis som sov över från igår till idag. Vad ska vi göra nu, frågar dom mig. Vi kommer gemensamt fram att vi ska ta hunden och gå och mata hästarna som finns tio minuter bort. Fine for me liksom, friska luften är aldrig fel. Problemet är bara att vi endast hinner tio minuter innan hunden måste bajsa. Okej tänker jag och stannar för att plocka upp. Dock har det inte kommit ut något på marken när hunden börjar gå igen. Konstigt tycker alla och undrar om hon bara lurades. Nej. Kvar i rumpan på hunden sitter en fet äcklig korv av bajs som bara inte vill ut.... Vad ska jag göra? Vi fick vända på klacken, gå tillbaka till huset, bära den bitande besten uppför trappan och ge henne ett bad samt försöka få ut skiten helt enkelt. Detta hade varit enklare om hunden hade varit en lyssnande snäll hund. Men icke. Arg som hon är så bet hon mig i fingret. Jag blir rasande. Här står jag och försöker få ut bajs ur hennes rumpa och så har hon mage att bita mig. Skriker diverse svordomar på svenska, rensar toaletten och sen är allt frid och fröjd. Nästan. Ungarna har ju inte fått se hästarna än. Så nu sitter jag här, mitt ute i skogen och knåpar ihop detta inlågg. Pju, allt är inte glammigt för en aupair. Bara så ni vet.